London - Borås Lasarett


När vi skulle lämna Madrid hade vi återigen bokat en tidig flight, denna gången bar det av mot London.
Tråkigt nog var planet försenat 4h...och vi fick betala 720kr extra för övervikt på väskorna. Men vi kom i alla fall på en del man kunde göra under tiden. Till en början agerade vi underhållning i väntsalen hehe... vi gjorde charader på alla vi hade mött hittills under resans gång. Det var hur kul som helst! =) Det verkade folket runt oss också tycka för endel slog sig ner mittemot oss för att kolla, en del stod och skratta och en del satt och smygkika lite diskret. Sedan var det våran tur att vara publik, en pojke spelade fotboll mitt i allt med sin pappa. Man blev allt lite sugen på att fråga om man fick vara med... men efter ett tag gjorde sömnbristen sig påmind och vi somnande på varsin bänk.
På flyget var det kallt... och inte blev det varmare när vi klev av! Det kändes som om man helt hade glömt att man faktiskt kunde frysa mitt på dagen.. jag var (smart nog) iklädd en lång t-shirt (som tunika) och tights... enbart. För något annat gick knappt att resa runt i på bussar osv. nere i Portugal och Spanien, det blir för svettigt och obekvämt.

Vi tog ett tåg in till London Victoria och sen en taxi därifrån, vi gav helt enkelt chauffören adressen till vårat bokade hostel. Det var närmare en halvtimmas färd (vi landade på Heathrows flygplats). Det var den bästa bilfärden i mitt liv!! Det var en helt otrolig känsla att sitta i en jätteskön och mysig Londontaxi och titta ut över en stad, olik någon annan stad jag sett... och jag har ändå varit i en hel del kända storstäder.. som Amsterdam, Paris, Venedig, Lissabon, Madrid, Stockholm, Barcelona... osv. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag log hela vägen. Det kändes som om jag hade hamnat i en Harry Potter-film...eller ett i avsnitt av Mord i Midsomer... det var vad jag mest förknippade det till... och Hugh Grant. Alla såg på något sett så himla... engelska ut? ..Jag trodde aldrig att jag skulle kunna se så tydligt att det var engelsmän. Alla röda telefonkiosker och dubbelbussar.. vänstertrafik...riktigt engelska hus(gamla låga stenhus)...ja jag kan inte beskriva det... men jag var lyrisk.
Vi kom fram till Willesden Green, området där vi skulle bo den närmsta veckan men det stod adressen vi fått var tydligen inte fullständig.. Som tur var hade vi en jättetrevlig taxichaufför och han var snäll nog att både ringa hostelet (som bara hänvisade till våran mail) och att fråga lite människor på gatan om det fanns något närliggande hostel. Dock kom vi ingenstans på något av det så chauffören hade inte mycket annat till val än att släppa av oss vid tunnelbanestationen där. Jag ringde min kära lilla mamma och bad henne kolla våran mail åt oss och där hade vi tidigare under dagen (medans vi satt fast på Madrids flygplats) fått ett mail med hela adressen. Oki....... det var bara att slänga upp varsin proppfull backpackerväska på ryggen, ta våra två handbage-väskor, dra en reseväska och börja vandra. Vi fick vackert fråga oss fram. Tungt var det, men åtminstone inte dödligt långt. När vi hade hittat rätt gata och rätt nummer.. så stod framför ett hus mitt i ett villaområdet. Vi funderade på om det verkligen kunde stämma.. vi bestämde oss för att knacka på. När vi närmade oss dörren upptäckte vi att det satt en svart "dosa" fast på väggen bredvid den. På dosan satt en lapp påtejpad: "Julia". Efter några förbryllda växlande blickar försökte vi öppna dosan, det gick. Under satt en ny dosa, en silvrig med massa siffror på.. som ett slags kodlås. Behöver jag skriva att det stod ????????? i huvudet på oss? Vi knackade i vilket fall på, en tjej öppnade skrattandes och frågade om vi hade gått fel eller skulle flytta in. "Öh.. flytta in tror vi..?" Hon frågade om någon av oss var Julia eftersom det stod så på dosan och förklarade lite fort att de brukar skicka ett mail med koden och att nyckeln till ytterdörren och rummet fanns i den silvriga dosan. Hon visade oss in i entrén där det fanns en dator som alla boende fick använda. Vi kollade mailen på nytt och mycket riktigt fanns där även en kod i mailet som mamma hade glömt att nämna..
Vi fick fram nycklarna och i låg en beskrivning till rum nr. 6. Beskrivningen var på ca sju fulla rader på ett A4-blad.. och rummet låg precis ovanför trappan på andra våningen med både siffra och Julias namn på dörren.. haha .. ja man kan aldrig vara för noggrann! När vi fått upp allt till rummet hittade vi en välkomstlapp, samt tepåsar och kakor. Trevligt! Som i princip allt annat i London =). På lappen stod den välkommen, att de kommer för betalning på morgonen efter och att vi får sova så gott. Det var nog den flummigaste inchecking jag varit med om! Men alltid kul med lite skattjakt!

Dagen efter började vi med att köpa ett välbehövligt tunnelbanekort. Vi köpte åkte till Green Park, köpte en karta över London och satte oss i parken för att studera den och planera lite. Efter en stund gick vi tvärs över parken och tittade på Buckingham Palace. Sedan gick till Piccadilly Circus och åt lunch på ett närliggande Pizza Hut. Hur konstigt det än låter så åt jag den godaste salladen jag någonsin ätit där.. en getost sallad med rödlök (vilket jag inte ens gillar?) hmm.. mums. =) Mätta och belåtna kikade vi runt lite på Soho och Regent Street, vi kollade bland annat in affären där Esbjörnsson jobbade förr --> Abercrombie & Fitch. Det var inte direkt någon stor skylt på för vi gick förbi säkert tre gånger haha.
Nästan dag tog vi en tripp till Hammersmith innan vi åkte till Trafalgar Square, där vi satte oss vid en av fontänerna och åt brunch. Det var mysigt, trots att två ankor såg ut att vilja attackera oss när som helst. =)
Efteråt drog vi vidare till Big Ben och närmare kvällen satte vi oss på ett av alla mysiga cafér, den här gången blev det i Chinatown.
Dag 3 i London var vi på Madame Tussaous, det var häftigt! =) Det var lite svårt att ta kort för det var proppat med människor i varenda rum. Just därför var det också lite svårt att se alla dockor...de smälte ju in i mängden haha. Sedan prövade vi Fish&Chips, det var flötigt, men är man i England får man ju vackert prova. =) På kvällen gick på Chicago-musikalen. Den var jättebra, lite utdragen bara.
Dag 4 åkte vi till Harrods, det var... jättestort.. jättedyrt.. jättesnobbigt.. jättehäftigt..  men dock inga fina kläder..haha. Vi drog helt enkelt till HM istället, och köpte varsin välbehövlig höstjacka. Sen blev det varsin kopp kaffe/te och fåtölj på Starbucks.
Dag 5 åkte vi London Eye, den var ärligt talat rätt tråkig.. man såg i stort sett Big Ben från en högre vinkel bara. Men efteråt lade vi oss i parken precis under och slappade, det var riktigt skönt. Vi funderade på att gå ut och kolla nattklubbarna på kvällen.. men vi kom fram till att det får bli nästa gång, för hit kommer vi tillbaka, det är jag nästan hundra på. Vi var inte direkt helsugna efter att ha bott på en partygata i närmare tre månader så sparar det tills någon gång då man är lite mer på gång. Vi tog tunnelbanan från Waterloo tillbaka till hostelet där vi kom på att vi ju skulle åka med Ryan Air hem... och vi har alldeles för mycket med oss för deras regler. Vi kollade på internet över deras bestämmelser om övervikt på väskorna osv. och kom fram till att det vara dags att rensa.. Vi fick slänga en väska och 10 kilo var... skor.. böcker.. kläder..tidningar osv. Vi lärde oss i alla fall något.. man ska resa lätt!!
De sista dagarna gjorde vi nästan ingenting alls.. vi var mest trötta och kände att hemresan närmade sig.

Resan hem till Sverige var jättenervöst. Jag skakade nästan på flyget och babblade nervöst på om ingenting.. haha.
När vi först skulle checka in väskorna på Stansted flygplats hörde vi hur folk runt om oss började prata svenska.. jag vet att det låter konstigt men vi var helt oförberedda på det.. Det kändes så konstigt att vi började skratta och kunde inte sluta.. det var ärligt talat inget vackert språk.. =P.
Som tur är så tar det inte så lång tid att flyga mellan England och Sverige så rätt som det var, var vi i Sverige och hoppade runt på svensk mark. Det kändes helt otroligt.. och så förvirrande att ingen av oss visste riktigt vart vi skulle ta vägen. Därmed kunde  vi helt enkelt inte hålla käft någon av oss.. det var roligt =). Mamma mötte oss på Säve... det kändes inte verkligt så först visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Det kändes som om vi hade varit borta i flera år haha.



Här hemma fortsatte tröttheten... och diverse symptom därtill. Blev sämre när jag kom hem till Sverige så tråkigt nog orkade jag varken träffa eller ringa i princip någon den första tiden. Jag bytte resandet mot Borås Lasarett där jag låg några dagar. Nu är jag hemma, men inte mycket bättre. Har fått en kronisk diagnos så ska få fixat med lite medicinering om några veckor nu. Verkar som att detta kan ge mig en chans att äntligen få någon ordning på mitt blodsocker och insulin åtminstone. Kan bara bli bättre! Men Norge får vänta.. hemvistelsen ser ut att bli ändrad från några veckor till några månader för min del. Julia kanske åker upp med de andra som skulle hoppa på nu till Norge tidigare, så kommer jag efter sen, då har jag i alla fall något att länge efter =).



Våran icke-genomskinliga badrumsdörr på hotellet i Madrid ;) :



Vi kunde inte låta bli att leka lite med en souvenirpistol.. (som jag inte alls haft i mina väskor från Madrid och hem) :

  



Bilder från London lägger jag upp en annan dag! <3